Ont i hjärtat
Idag fick jag tråkiga nyheter...En väns bror har gått bort. Livet får inte vara så orättvist. Såna här stunder försöker man alltid finna svar, varför?? Varför just han! Jag har tänkt i banor som "gud ville ha tillbaka en av sina änglar", "hans bortgångne bror behövde honom där bortom..." , ödet, men nej...inget verkar rimligt. En människa som aldrig gjort någon ont, som inte tog droger, som levde ett härligt och framgångsrikt liv. Varför just han...
Ens barn förblir ju alltid ens barn...Just ordet barn har ju som två betydelser, dels en benämning på en människa i en viss ålder, och även någons kött och blod. Det är inte rättvist att en förälder ska överleva två av tre barn. Det finns ingen rim och reson...det får bara inte hända, men det har hänt. Jag lider något så fruktansvärt med hela hans familj, men att ens försöka sätta sig in i hans föräldrars situation just nu går inte...finns inte en chans att någonsin kunna förstå vilken smärta dom måste känna, och jag tror inte jag vill veta heller.
När något sånt här händer känns ens egna "små" bekymmer i livet så pluttiga och obetydliga. Det är trist att det är just i såna här situationer man börjar tänka om, börjar att VERKLIGEN uppskatta det man har. Våga bara inte gå omkring och slösa livet på att tänka på saker man inte har. Ta vara på dina nära och kära. Lev livet idag! Det går inte i repris! Lev här och nu...det ska jag försöka, med ALL min kraft, att göra...livet är för kort för att bara ridas ut. Det ska levas.
Ens barn förblir ju alltid ens barn...Just ordet barn har ju som två betydelser, dels en benämning på en människa i en viss ålder, och även någons kött och blod. Det är inte rättvist att en förälder ska överleva två av tre barn. Det finns ingen rim och reson...det får bara inte hända, men det har hänt. Jag lider något så fruktansvärt med hela hans familj, men att ens försöka sätta sig in i hans föräldrars situation just nu går inte...finns inte en chans att någonsin kunna förstå vilken smärta dom måste känna, och jag tror inte jag vill veta heller.
När något sånt här händer känns ens egna "små" bekymmer i livet så pluttiga och obetydliga. Det är trist att det är just i såna här situationer man börjar tänka om, börjar att VERKLIGEN uppskatta det man har. Våga bara inte gå omkring och slösa livet på att tänka på saker man inte har. Ta vara på dina nära och kära. Lev livet idag! Det går inte i repris! Lev här och nu...det ska jag försöka, med ALL min kraft, att göra...livet är för kort för att bara ridas ut. Det ska levas.
Kommentarer
Trackback
